. . . . .

Idag var första gången på väldigt länge som jag faktiskt  tyckte att det skulle bli kul att träna handboll i skolan! Men när jag väl kom till skolan så visar det sig att vi bara är 10 pers på träningen varav två är målvakter, grymt.Går liksom inte att genomföra en speciellt bra träning med 2 niometare 6 kanter och 2 målvakter..
 Den där lågan som tändes för en stund släcktes lka snabbt som den tändes och jag känner återigen att detta är helt meningslöst..

Livskrisen som jag hade för några veckor sedan är väl till viss del över och jag känner inte att jag är lika ledsen eller besvärad över saker - jag känner nu raka motsatsen, jag bryr mig inte. Vilket nästan är ännu värre.
Jag bryr mig inte om att vi har tre uppgifter i naturkunskapen som ska va klara om drygt två veckor, visst tänker jag på det men jag skiter liksom i vilket- Jag bryr mig inte heller om jag skulle "råka"  missa sju träningar i rad p.g.a nageltrång eller om jag inte skulle bli uttagen till SM. Jag är för trött för att bry mig. Jag orkar inte.

even the life that you have is borrowed, cause you´re not promised tomorrow.
I need a break.